Stereotyper, fundamentalister och Da Vinci.
Stereos är ”hård” och ”fast”. Typos är ”form” och ”mönster”. Stereotyp är något som ofta bygger på fördomar och allmänna uppfattningar. ”Den glade Göteborgaren”, den snåla Smålänningen, osv.
Fundamentalist är enligt Nationalencyklopedin någon som vill återgå till det ursprungliga i sin religion.
Religion är enligt samma källa: ”en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition”
Med dessa ord i sinnet förbereder vi oss. Nu kan det religiösa kriget börja… igen. Filmatiseringen av Da Vinci koden har nyligen haft premiär, och i den flödande efterbörden kommer alla tänkbara program och teorier… igen.
Alla tv-kanaler kan glatt damma av sina gamla dokumentärer om den heliga graal och korsriddarna. Vi kan återanvända debattprogrammen där ultrafeminister drar näven i bordet och vrålar ”Maria Magdalena”. Resebolagen anordnar Da Vinci koden – resor, vart man än tittar så stirrar Mona Lisa tillbaka. Det är dags att ta ställning igen. Vilka dolda budskap finns i Da Vincis tavlor, vilka finns dolda i Browns böcker osv? Vilken roll hade Kvinnan från Magdala? Hujeda mig. Håll i er för nu kommer chockvågen som kommer förändra historien… eller så händer ingenting den här gången heller. Inget av detta är direkta nyheter utan har ältats av de lärde genom århundraden. En slags religiös Hem till gården- följetång som aldrig upphör.
Religion kan ses som en fundamentalistisk stereotyp i sig självt. När det uppstår en variation blir denna på sikt en ny stereotyp. Vi kan göra en abstrakt jämförelse med köttbullar. Någonstans finns ett urrecept, en ultraortodox beskrivning med exakta mått och ingredienser. Sedan har vi dem som kastar i basilikablad och fetaost i smeten och kallar det för ”medelhavs”, men oavsett vad så är det köttbullar likt förbannat. De olika recepten bråkar sinsemellan, men när det dyker upp något radikalt, som ”vegetariska köttbullar” så blir det (ursäkta ordvalet) andra bullar. Om någon försöker förändra en grundläggande princip så jävlar. Då vaknar fundamentalisterna till liv. Frikadellerna och de stekta mamma Scans är plötsligt rörande överens när de fått en gemensam fiende. Exemplet fungerar på mer än Browns vegetariska bullar (!), det kan användas i vilken samhällsituation som helst.
Nu skaffar sig Tom Hanks fler livvakter, eftersom han fruktar för sitt liv, ilskna biskopar står beredda med facklor och bål. Men vi behöver inte bunkra upp med konserver och mura något skyddsrum för det. Konspirationer och mörkläggning har alltid funnits och fascinerat. Vi lever dessutom i en tid då vi inte vet så mycket om religion så det är fritt fram för alla att bli en ”herde.” Alla kan lägga fram sina recept på köttbullar, så att säga. Om någon genom populärkultur kommer på ett sätt att röra om i grytan så flockas de vilsna till denne kök. Vi vill tillhöra ett samfund och tror lika så länge vi är på den vinnande sidan. I kriget om kyrkan mot Brown står jag dock på min egen sida.
Teorier i all ära, men när teorier uppstår ur teorier, som i sin tur föder nya teorier så blir jag matt. Det är som viskningsleken i förskolan. ”Kalle går till affären och köper skor” förvandlas till ”Aldrig grå tall föder kor” efter att det passerat 13 okoncentrerade barn. Detsamma gäller alla dessa teorier.
Här kommer en teori jag utvecklat, som ni kan använda er av på fikapausen när ni inte orkar mer av Da Vinci koden.
”Jesus var en kvinna.”
Lösningen är enkel. Brown har försett oss med en klurig ledtråd och det krävs list för att avslöja den. Titta på bokomslagen. ”Da Vinci koden” var lila, ”Änglar och demoner” var blå och ” I cirkelns mitt” var grön. Alla skrivna av Brown= Brun. Ser ni sammanhanget? Inte? Om jag då använder en äldre benämning på färgen lila, nämligen gredelin? Nu får de flesta uppenbarelsen. Elsa Beskow. Heligheten finns alltså dold i hennes populära barnböcker om Pelle och Lotta. Vad har vi då? Tre färgkodade, ogifta tanter och en yster gubbe i blått. Vilken tant har ingen bok? Brun= Brown. Det skriker ledtråd. Vad gjorde Tant Brun? Jo hon bakade en massa bröd - som är Kristi lekamen. Tant Brun var själva moderskeppet när det kom till bakverk och därför är hon Jesus.
Som sista spiken i kistan så är den kommande boken ”Gåtornas palats” beige, som i deg… som i bröd, som i Kristi lekamen, och huvudpersonen är en kvinna, I rest my case.
|
|
Tidigare krönikor
2008-06-10 (Ariel.X)
För helvete – 666
2008-02-22 (Ariel.X)
Rymden, den sista utposten…
2007-05-10 (Ariel.X)
Bad Movie Marathon
2007-02-19 (Ariel.X)
Star Wars – det måste nämnas…
2006-07-31 (Ariel.X)
Efter en fruktansvärd dag på jobbet...
2006-05-29 (Ariel.X)
Stereotyper, fundamentalister och Da Vinci.
2006-03-02 (Ariel.X)
Milda synonymer Batman!
2006-02-08 (Ariel.X)
Visa mig dina filmer så ska jag berätta vem du är
2005-09-06 (karajin)
Spelfilm igår och imorgon
2004-10-09 (Spyflugan)
Vart tog skrattet vägen?
2004-10-03 (karajin)
Skräck
2004-09-01 (Spyflugan)
I need a hero
2004-08-08 (Spyflugan)
Introduktion och brasklapp
|