Login Anv. namn:
Lösenord:  
Glömt lösenordet?
 In English Bli medlem   
SÖK   bland 7732 filmer och 494 TV-serier -- 19106 kommentarer -- Just nu: 1 gäst och 0 medlemmar online (Chat: 0) 

   Meny
Bli medlem
Hem
Filmer
  Lägg till filmer
  Lista alla filmer
  Kommentera film
  Oscarsfilmer
  IMDB Top 250
  HMDB Topp 250
  Filmer - År för år
  Filmtipset
  Sök
  Skådespelare
  Filmbibliotek
TV-serier
  Lägg till TV-serier
  Lista alla TV-serier
Frågor
  Frågesport
  Filmkampen
  Oscarsgalan 2018
Spel och Skoj
  Steg För Steg
  Sudoku (510)
  Sten, Sax, Påse
  Gissningsspelet
  Jämför smak
  Hangman
  Vem tycker vad
Övrigt
  Krönika
  Forum
  Filmnyheter
  Bli medlem
  FAQ
  Statistik
  Kontakta



Gamaco.se - Lite allt möjligt som är intressant och roligt.



   Nya filmer

Safe Haven

Speech & Debate

Almost Friends

The Mummy

Descendants 2

Women in Trouble

Five Star Day

Vampire Academy

Justice League

Ferdinand




   Forumet
Idag (25)
Roliga bilder, fi... (84)
Veckans frågespor... (13)
Filmkampen (27)
Problem-meddeland... (5)
Senast köpta DVD/... (635)
Jag såg om_______... (8)
Bästa filmer 2017... (6)
Antal kommentarer... (1)
Vilken är din fav... (147)

-- Till forumet --      



Antal hits:




Tradera






Spelfilm igår och imorgon

Det är faktiskt andra gången som jag försökt skriva en krönika på kort tid. Båda gångerna har självkritikens vassa såg stympat ner resultatet till en tummetott. Den här gången kanske ambitionen att få ut en krönika är större än att skriva en bra sådan. Kanske kan jag väcka liv i min medkrönikör då han ser att det inte blir så svårt att överträffa mig. I så fall har jag lyckats med min föresats.

Dagens ämne är inte lika tungt som sist utan ”spelfilm” i ordets rätta bemärkelse. Elektroniska underhållningsprodukter till dator eller konsol som efter stora framgångar blir film. Är detta en dålig trend och vilka konsekvenser får det? Vad kan vi få se i framtiden? Vad har vi sett hittills och har det verkligen varit värt besväret ens för fans?

Min erfarenhet är på ett sätt något enögd eftersom samtliga ”spelfilmer” som jag sett hittills är sådana som jag upplevt i spelsammanhang. Det påminner lite om känslan att ha läst boken innan man går och ser filmen på bio.

Vi som spelar en hel del (och därmed utmärker oss som nördar i vuxen ålder) VET att det finns titlar som mycket väl kan konkurrera med de bästa Hollywood-manus därute. Problemet är att beslutsfattarna väljer spelen efter häftiga och bärkraftiga karaktärer och bortser från spel med bra story. Ett bra spel behöver nödvändigtvis inte automatiskt resultera i en bra film då dess kvaliteter kanske ligger i spelkänslan eller i sättet som spelaren får interagera med spelmekaniken.

Efter en historisk tillbakablick blir man deppig när man inser att det faktiskt är svårt att hitta en enda bra titel bland ”spelfilm”-konverteringarna. Uwe Boll är en regissör som gärna åtar sig projekt av denna typ – men han är mest känd för House of the Dead och personligen har han fler dödshot på sig än någon annan i Hollywood. Att denne man ens är i åtanke för stora titlar som Silent Hill kan få vem som helst att för gott ge upp drömmen om en bra översättning till filmvärlden. Det lovar inte gott inför framtiden och speciellt inte när Hollywood nu äntligen har hittat ett antal titlar med väldigt spännande story. (mer om detta längre fram) En lyckad konvertering vore underbart. En dålig skulle kunna punktera genren på samma sätt som Dungeouns & Dragons ensam höll på att mörda hela fantasygenren. Vi behöver en spelentusiast i samma kaliber som Peter Jackson.

Vad har det då bjudits på fram tills nu? Super Mario Bros (1993) tog ett plattformsspel i en färgglad fantasivärld, med frimärksstort manus, och gjorde en film i New Yorks slumkvarter som var så barnslig att Roxette tog på sig rollen som soundtrackstillverkare. Double Dragon (1994) ligger på plats 88 på listan över de sämsta filmerna genom tiderna, Street Fighter (1994) kandiderar även denna på samma eminenta lista. Några år senare kom Wing Commander (1999) som i spelsammanhang är en episk sci-fi rymdshooter med otroligt bra manus (spelet var för övrigt ett av de tidigaste spelen att använda full-motion-video med riktiga skådisar där bl.a. Mark Hamill från Star Wars spelade) men passagen över till filmvärlden gick ungefär lika smidigt som när en kanariefågel flyger igenom turbinmotorn på en Bowing 747.

1995 kom spelet Mortal Kombat som bygger på ett fightingspel där den största nyheten var att man kunde avsluta sin seger genom att t.ex. slita ut ryggraden ur sin omtöcknade motståndare. Om man kände sig lite kreativ kunde man också variera med att dra ut hjärtat ur bröstkorgen eller bränna bort köttet från sin motståndares kropp så att bara ett förvånat skelett stod kvar. Mannen med världens sämsta agent fick huvudrollen; nämligen Christopher Lambert vars karriär är minst sagt ojämn. Det räcker att säga det så. Filmen var inte helt genomusel om man tar hänsyn till på att spelet inte innehåll någon som helst handling – men enligt regel 1A i Hollywoods bok för spelkonverteringar innehåller det ett antal färgstarka karaktärer.

Final Fantasy: Spirit Within (2001) visade att rå datorkraft kan skapa otroligt vackra och verklighetstrogna karaktärer. Tragiskt nog var manus lika dött som de figurer som rörde sig vita duken, vilket var uppenbart efter att man gnuggat den första magiska grafikrevolutionen ur ögonen. Till dess försvar bör sägas att filmen är en av de bästa i den genre vi nu diskuterar. Tragiskt nog var filmen ett ekonomiskt fiasko som fick den ansvariga studion att stänga ner verksamheten – men filmen var fortfarande ett monument över vilken grad av realism man kunde åstadkomma med 3D-grafik.

Samma år kom Tomb Raider (2001). I sanning en kassakossa med nästan lika stora juver som den huvudperson den gestaltar. Visst var storyn blasé, men med en riktig regissör (Simon West, skyldig till bl.a. Con Air) och mycket kapital i ryggen gav filmen åtminstone underhållning som höll för fler än de småkåta tonårskillarna som studerade Angelina Jolies anatomiska företräden. Det var dessutom första gången som man kände att ett spelprojekt fick något större intresse från etablerat håll i Hollywood. Därtill ökade chanserna till framgång tusenfalt när en ”riktig” skådis fick gestalta Lara Croft.

En personlig favorit är Resident Evil (2002) med Milla Jovovich i huvudrollen (känd från t.ex. Femte Elementet) och filmen regisserades av Paul Andersson. Skräckspelen Resident Evil är spel som innehåller ovanlig berättarglädje med känsla för detaljer och mystik. Det är egentligen ett av de få spel som man glatt ropade ”det är film!” när en mellansekvens kom som drev storyn framåt efter någon timmes japanskt zombiedödande. Tyvärr har vi närmast ett exempel på riktigt usla zombieshooters i form av House of Dead (2003) som återigen drog skam över vårt nyvunna hopp. Den notoriske regissören Uwe Boll lyckades här prestera en film som placerade sig på plats 45 över sämsta filmerna genom tiderna.

Som sammanfattning är min bedömning att Resident Evil, Tomb Raider och Final Fantasy (i den ordningen) är de mest lyckade spelfilmerna i dagsläget. Emellertid är kvalitén alldeles för låg och jag hoppas att vi kommer att se en avsevärd förbättring i takt med att spelindustrin och filmindustrin lär sig av varandra. Framförallt behöver Hollywood lära sig att välja rätt projekt.

Om vi studerar morgondagen ser vi att spel som står på tur att bli film är;
- Halo (sci-fi shooter som tog världen med storm både för dess värld, story och huvudperson – den gåtfulla Master Chief)
- Driver (70-tals-känsla med snabba biljakter, ylande sirener och en undercovercop)
- Half Life (otrolig revolutionerande shooter med spektakulär story om hur ett vetenskapligt experiment går snett och en annan dimension får kontakt med vår egen)
- Doom (legendarisk shooter, med helvetisk vinkling, inte mycket till story)
- Far Cry (strandad man på paradis-ö upptäcker att allt inte står rätt till när alla han träffar skjuter på honom och mystiska avgrundsvrål hörs i djungeln)
- Splinter Cell (ett mycket populärt agent-smygar-spel som lånar story och spelmekanik från japansk dunder succee; Metal Gear Solid)
- Dungeon Siege (Fantasyrollspel med tunn story och mediokra karaktärer)
- Silent Hill (FANTASTISK mörk och tragisk upplevelse om en man som successivt får tillbaka sitt minne när han letar efter en närstående som försvunnit i staden Silent Hill. För övrigt en berättelse som fick mig att sitta uppe en hel natt och diskutera moralfrågor med en medspelare.)
- Max Payne (nydanande slowmotion-action med hårdkokt berättarstil som lånar friskt från serietidningsvärlden)
- Dead or Alive (fightingspel vars styrka är vackra damer med behag som trotsar gravitationen),
- Final Fantasy: Advent Children, (manga/animefilm där färgstarka karaktärer och ett manus i samklang med spelet Final Fanatsy VII lovar bättre kvalitet än den förra Final Fantasyfilmen)

Om dessa filmer blir bättre än vad vi sett hittills låter jag vara osagt. Men för att få fart i forumet ser jag gärna att ni som spelar kommer med tips på spel som NI anser förtjänar att gestaltas på vita duken. Ni, precis som jag själv, har nog massvis med förslag som gett en större upplevelse än en bra film kan göra. Skriv gärna några ord som motivation eller berätta om det är någon film jag missat, eller om det är något rykte om någon regissör till något projekt som läckt ut.

Tack för mig!


Tidigare krönikor

2008-06-10 (Ariel.X)
För helvete – 666

2008-02-22 (Ariel.X)
Rymden, den sista utposten…

2007-05-10 (Ariel.X)
Bad Movie Marathon

2007-02-19 (Ariel.X)
Star Wars – det måste nämnas…

2006-07-31 (Ariel.X)
Efter en fruktansvärd dag på jobbet...

2006-05-29 (Ariel.X)
Stereotyper, fundamentalister och Da Vinci.

2006-03-02 (Ariel.X)
Milda synonymer Batman!

2006-02-08 (Ariel.X)
Visa mig dina filmer så ska jag berätta vem du är

2005-09-06 (karajin)
Spelfilm igår och imorgon

2004-10-09 (Spyflugan)
Vart tog skrattet vägen?

2004-10-03 (karajin)
Skräck

2004-09-01 (Spyflugan)
I need a hero

2004-08-08 (Spyflugan)
Introduktion och brasklapp



Copyright 2002-2018 © www.hmdb.us