Login Anv. namn:
Lösenord:  
Glömt lösenordet?
 In English Bli medlem   
SÖK   bland 7732 filmer och 494 TV-serier -- 19106 kommentarer -- Just nu: 1 gäst och 0 medlemmar online (Chat: 0) 

   Meny
Bli medlem
Hem
Filmer
  Lägg till filmer
  Lista alla filmer
  Kommentera film
  Oscarsfilmer
  IMDB Top 250
  HMDB Topp 250
  Filmer - År för år
  Filmtipset
  Sök
  Skådespelare
  Filmbibliotek
TV-serier
  Lägg till TV-serier
  Lista alla TV-serier
Frågor
  Frågesport
  Filmkampen
  Oscarsgalan 2018
Spel och Skoj
  Steg För Steg
  Sudoku (510)
  Sten, Sax, Påse
  Gissningsspelet
  Jämför smak
  Hangman
  Vem tycker vad
Övrigt
  Krönika
  Forum
  Filmnyheter
  Bli medlem
  FAQ
  Statistik
  Kontakta



Gamaco.se - Lite allt möjligt som är intressant och roligt.



   Nya filmer

Safe Haven

Speech & Debate

Almost Friends

The Mummy

Descendants 2

Women in Trouble

Five Star Day

Vampire Academy

Justice League

Ferdinand




   Forumet
Idag (25)
Roliga bilder, fi... (84)
Veckans frågespor... (13)
Filmkampen (27)
Problem-meddeland... (5)
Senast köpta DVD/... (635)
Jag såg om_______... (8)
Bästa filmer 2017... (6)
Antal kommentarer... (1)
Vilken är din fav... (147)

-- Till forumet --      



Antal hits:




Tradera






Vart tog skrattet vägen?

Så var man tillbaka i verkligheten (höststormarnas Sverige) igen. Jag saknar värmen och beachen i Bulgarien, men absolut inget annat. Jag njuter av att äta mat som smakar något igen, ty i Bulgarien varken kryddar eller saltar de maten! Och så hade de pommes frites till precis allt. Jag slapp i alla fall hepatit C, men åkte på en rejäl magsjuka under en dag. Tydligen var min senaste krönika lite elak trots allt. Jag tror det var påhoppet mot Christopher Reeves. Gud gillar inte att man är taskig mot handikappade.

Återigen, så skulle egentligen krönikan handla om barnskådisar, men jag får inte ihop den. Den ligger på hårddisken och spretar åt alla håll och kanter, och tills jag är nöjd med den så kommer den att stanna där. Jag skall putsa på den och hoppas kunna presentera den snart. Till mitt försvar kan jag säga att det inte är helt enkelt att skriva en krönika med en tydlig struktur. Ibland svävar man för långt från målet och måste använda ”delete”-tangenten. Jag diskuterade saken nyligen under en söndagspromenad med en kompis (han skrev för övrigt den fina krönikan om skräck) och han höll med mig fullständigt.

Nej, nu måste jag sluta prata strunt och komma till skott. Min gamla Svenskalärare hade slitit sitt hår (det lilla han hade kvar) om han hade sett att jag använt mer än 15% av texten till inledningen.

Varför görs det så oerhört få bra komedier? Det är något som jag undrat över länge. Jag kan på rak arm knappt nämna fem riktigt bra komedier över huvud taget. Jag minns inte när jag satt och gapskrattade åt en film senast, men det var väldigt länge sedan. Visst, ”shrek 2” hade några poänger, men jag hävdar ändå att den är betydligt mera charmig än rolig. Sista halvtimmen av ”finding Nemo” lockade fram en del skratt, men det var en ganska lång transport-sträcka fram till dess. Däremot gillade jag de båda ”toystory”-filmerna ganska skarpt.

Har ni tänkt på en sak? Alla de filmer som jag nämnt ovan (som är de enda komedier på senare år där jag vet att jag skrattat) har en sak gemensamt; de är animerade filmer med barn som huvudsaklig målgrupp. De tillhör också de fåtal komedier som är gedigna hantverk, gjorda med eftertanke och yrkesstolthet. Jag tycker det säger en hel del om hur långt ner i träsket som komedigenren sjunkit när de filmer som inte handlar om infantil kiss- och bajshumor faktiskt är barnfilmer.

Så vad är problemet? Det är visserligen inte lätt att vara rolig på beställning (tro mig, jag har försökt i den här krönikan), men uppenbarligen finns det ju ganska gott om begåvade manusförfattare. Tyvärr så verkar de allihopa jobba med TV. Det är bara att knäppa på ett avsnitt av ”vänner”, ”Seinfeld”, eller ”Frasier” så bjuds man på högklassig komedi. Tjugotvå minuter tv-sitcom som lockar fram fler skratt än nästan vilken nittio minuters film som helst. På dumburken får vi intelligent, vass och rolig samhällskritik i tecknad form av ”Simpsons, ”King of the hill”, ”South park”, ”Futurama” eller ”Beavis and Butthead”. Och vad bjuds just nu på bion då? ”The princess diares 2” eller ”Eurotrip”? Pest eller kolera, säger jag! Det roligaste som går på bio just nu är en DOKUMENTÄR av Michael Moore. Det säger väl nästan allt.

Vafför e det på detta viset?, som rumpnissarna säger i ”Ronja rövardotter”. Jo, det skall jag strax tala om för er mina vänner. Som den hyperintelligente, analytiska, ambitiösa (och snygga) krönikör jag är, har jag för eran skull djuplodat komediträsket och tagit fram några teorier.

1. Låg status. Komedier har definitivt lägre status än till exempel drama eller thrillers. Som bevis använder jag det faktum att många komiker inte togs på allvar som skådisar innan de styrkte att de kunde agera i en dramafilm (Tom Hanks i ”Philadelphia” eller Jim Carey i ”the Truman show”, för att ta två exempel). Eller ta antalet Oscars som komedier har vunnit och jämför det med dramafilmer; det borde vara minst en faktor 10 som skiljer. Den låga statusen medför att de bästa manusförfattarna och regissörerna drar sig för att göra komedier, vilket givetvis sänker kvalitén på en redan ganska dålig produkt.
2. Fel målgrupp. Det flesta komedier verkar göras för 13-åringar som tycker att fisar och rapar är det roligaste som finns. Tyvärr är detta inget bittert påstående från min sida, utan just 13- till 15-åringar är de som går mest på bio i USA, och detta är marknadsavdelningarna på de olika filmbolagen oerhört väl medvetna om. Följaktligen görs det ett stort antal filmer inriktade på denna målgrupp. Det har också medfört att filmer riktade till äldre oftast klipps ganska hårt för att klara censurreglerna (PG13) för de yngre.
3. Dåliga subgenrer. Komedierna har avlat fram några riktigt svarta får i genrefamiljen. Ett exempel är actionkomedier, där oftast en svart skådis som tror att han är rolig säger något ´coolt´ innan han sparkar skurken så inälvorna skvalpar. Det är inom den här genren som kungarna heter Will Smith, Chris Tucker eller Martin Lawrence (huga!). Thrillerkomedierna verkar som tur är vara utdöende, men under 80-talet (dubbel-huga!) hade de sin storhetsperiod, vilket bidrog till att nämnda årtionde antagligen är det sämsta filmdecenium i mannaminne.

Säkert finns det fler orsaker än ovanstående varför så få roliga komedier görs, men det ovanstående är i alla fall mina teorier. Så vad skall man göra? Klona Monty Python –gänget? Framtiden får utvisa vad som sker.

Det var allt för den här gången. Som vanligt vill jag att ni kommenterar krönikan och kommer med egna inlägg på hemsidans forum.

Tills nästa gång


Tidigare krönikor

2008-06-10 (Ariel.X)
För helvete – 666

2008-02-22 (Ariel.X)
Rymden, den sista utposten…

2007-05-10 (Ariel.X)
Bad Movie Marathon

2007-02-19 (Ariel.X)
Star Wars – det måste nämnas…

2006-07-31 (Ariel.X)
Efter en fruktansvärd dag på jobbet...

2006-05-29 (Ariel.X)
Stereotyper, fundamentalister och Da Vinci.

2006-03-02 (Ariel.X)
Milda synonymer Batman!

2006-02-08 (Ariel.X)
Visa mig dina filmer så ska jag berätta vem du är

2005-09-06 (karajin)
Spelfilm igår och imorgon

2004-10-09 (Spyflugan)
Vart tog skrattet vägen?

2004-10-03 (karajin)
Skräck

2004-09-01 (Spyflugan)
I need a hero

2004-08-08 (Spyflugan)
Introduktion och brasklapp



Copyright 2002-2018 © www.hmdb.us