Login Anv. namn:
Lösenord:  
Glömt lösenordet?
 In English Bli medlem   
SÖK   bland 7769 filmer och 498 TV-serier -- 19166 kommentarer -- Just nu: 1 gäst och 0 medlemmar online (Chat: 0) 

   Meny
Bli medlem
Hem
Filmer
  Lägg till filmer
  Lista alla filmer
  Kommentera film
  Oscarsfilmer
  IMDB Top 250
  HMDB Topp 250
  Filmer - År för år
  Filmtipset
  Sök
  Skådespelare
  Filmbibliotek
TV-serier
  Lägg till TV-serier
  Lista alla TV-serier
Frågor
  Frågesport
  Filmkampen
  Oscarsgalan 2018
Spel och Skoj
  Fotbolls-VM 2018
  Steg För Steg
  Sudoku (510)
  Sten, Sax, Påse
  Gissningsspelet
  Jämför smak
  Hangman
  Vem tycker vad
Övrigt
  Krönika
  Forum
  Filmnyheter
  Bli medlem
  FAQ
  Statistik
  Kontakta



Gamaco.se - Lite allt möjligt som är intressant och roligt.



   Nya filmer

McBain

We Are What We Are

Logan Lucky

The House

The Final Cut

To Play the King

House of Cards

Another Me

Exterminator 2

Live by Night




   Forumet
Steg För Steg (13)
Death Wish-filmer... (2)
Senast köpta DVD/... (636)
Jag såg om_______... (11)
VM i fotboll 2018 (2)
Inte säker (4)
Idag (25)
Roliga bilder, fi... (84)
Veckans frågespor... (13)
Filmkampen (27)

-- Till forumet --      



Antal hits:




Tradera






Rymden, den sista utposten…

I alla tider har vi fascinerat av det vi ännu inte vet så mycket om. Det var denna upptäckarlust som fick människan att ta sitt pick och pack och sedan invadera Amerika och skapa den mest invandrartäta befolkning mänskligheten skådat. Nu finns det inte så mycket kvar av planeten att befolka, så steget till rymden känns naturligt. Frågeställning: Kommer vi göra detsamma i rymden? Kommer vårt första möte med livsformen på en annan planet vara likadan? Kommer vi att förpassa dem till ett litet reservat där de kan sälja sina släktklenoder och öppna kasinon? Den som lever får se. I tanken har vi redan varit där, tusentals gånger, i det mest skiftande miljöer och underliga världar.

Den rymd som återges i film är av skiftande karaktär, ändå tycker jag det finns några grupper värda att nänmnas:

Mangarymd
Glamrymd
Den använda rymden
Industrirymden
Vetenskapsrymden.

Mangarymden
Några ord: Maskiner, plåt, mer maskiner, mer plåt, flankerade av färgstarka karaktärer, ljus och ljudeffekter. Jag älskar mangarymden. Det förstörs mycket, och på ett effektfullt sätt. De är trots allt från det enda landet som har drabbats av atombomber, något som skiner igenom då det mesta brukar vara ödelagt i slutet av filmen.

Glamrymden
Glamrymden för tankarna till äventyrlig Space Opera. Människor i överdrivna kläder, mantlar, huvudbonader och krimskrams. Kvinnor, vars frisyrer kan utsättas för kärnvapen utan att ett hårstrå kröks, som spenderar dagarna med att bli kidnappade av rymdskurkar, och män i trånga dräkter tvingas rädda dem. Skurkarna är omotiverat onda och klär sig därefter och heter något med bokstaven ”X”. Ett manus kan se ut så här:

Den onde Xaxxox uppfinner en dödsstråle som kan utplåna allt liv på en planet, som om inte detta är illa nog så har han dessutom kidnappat prinsessan Skrika, som naturligtvis är ett obestridligt übervåp, välsignad med utseende. Den listige och snabbtänkte hjälten, klädd i en röd sparkdräkt och haka lika stadig som en lada av tegel, kommer naturligtvis till undsättning. De båda råkar ut för bestialiska fällor, så att Skrika kan skrika och hjälten kan briljera med sin uppfinningsrikedom.

Det bör även finnas en robot i dessa miljöer. Ofta ett stort härke med lampor som med jämna mellanrum viftar på sina tentakelarmar och säger
”Warning, Danger”.
Ja robot, det är verkligen ”warning”, du fäktade just av huvudet av den lilla pojken.

Star Trek befinner sig både i, och i utkanten av glamrymden. Jag erkänner: Som städentusiast gillar jag Star Treks universum Allt är rent, inga dammkorn, inte en fläck eller avtryck så långt ögat når. Massa blanka skärmar, ljus, heltäckningsmattor, fönster. Tiden vänds ut och in, saker sprängs, man blir anfallen av den ena utomjordiska rasen efter den andra, som skjuter sönder skeppet till den grad att det bara är färgen som håller den samman, men ingen spiller så mycket som en droppe kaffe för det. Om det (Gud förbjude) skulle bli lite sotigt efter att någon ras invaderat skeppet, så var lugn. Sotet och de eventuella skadorna är så konstnärliga att det inte märks, och allt är glömt till nästa avsnitt. Det måste finnas ett oändligt lager av blankpolerade skärmar någonstans. (Meddelande till alla entusiaster: Jag vet, de har ”replikatorer ” och kan skapa vilket material som helst.) Här finns en massa engelsktalande utomjordingar, som alla har upptäckt glädjen med att ha touch screen.

Ett annat känt inslag är: ”Platta marken” och ”här tar världen plötsligt slut”- syndromet. Oavsett om du finner dig i en islabyrint, eller i komplicerade grottor i en asteroid, så är marken platt, oavsett hur välstrukturerad och invecklad resten av miljön är. Allt känns mystiskt instängt, men väl belyst.. Visst kan det ligga en sten här och där, men det bidrar snarare till att öka effekten av det platta runtomkring. Detta bekommer dock inte dem som springer omkring med mätare och säger intelligenta saker som:

”Jag avläser ovanligt höga värden av neutrongalvaniserad ventrikelpyttipanna i de pseudosedimentära kaffeautomatskikten av snabbmarsanmatrixmaterien.”

Ingen säger någonsin:

”Fasen vad platt marken är i den här grottan… också… det känns som en studio… kan någon kolla om vi är i en studio?”


Den använda rymden
Ridley Scott lär ha blivit inspirerad av George Lucas att skapa det skitiga och nedgångna ”Nostromo” från det han såg i Star Wars. Innan hade det mesta varit nytt. Lucas visade oss en annan vinkling, en rymd som funnits länge, med damm, ,trasiga saker, skräp, olja, rost och flagnad färg. Lucas rymd är översållad med allehanda raser, knegare och fint folk, jag behöver inte vara särskilt ingående… men jag vill passa på att ge Jar-Jar en släng av sleven. Mycket ont har människan fått utstå genom tiderna, men Jar-Jar kommer vi aldrig att hämta oss ifrån.

Industrirymden
Befinner sig i ”den använda rymden, men är en klass för sig. Ridley Scott, James Cameron och Paul Verhoeven, för att nämna några, visar en annan rymd, byggd av människor, för människor. Bulkig och mindre smickrande- Betong och metall. Mycket vapen, och räta vinklar, toner i grått, brunt och grönt. I de fall där en utomjording finns, är det ett skoningslöst monster som gillar att äta människor, naturligtvis efter att ha skrämt dem rejält innan. Det finns ingen delfinsnäll liten varelse, som ser ut som en rutten frukt och säger:
”Phooone Hoome”
Här finns bara väsande monster, som om de kunnat tala, hade sagt något i stil med: ”DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!! ”

Vetenskapsrymden
2001, en rymdsaga, och en uppsjö av senare filmer jag aldrig kommer att förlåta (Sunshine, någon?) visar en trängre miljö, som påminner mer om de bilder vi har av skyttlar och rymdstationer, fast större, en miljö där människor måste samsas. Mer vetenskaplig vinkling sprungen ur forskning och farhågor. Här finns inga aliens, möjligtvis rester av en civilisation, men sällan något mer. Allt börjar i regel bra, sedan faller allt samman. Något går sönder, folk sugs ut i rymden, syret brinner, maskinerna flippar ut och säger. ”Vad gör du Dave?” En sak är säker i detta universum: Folk kommer att dö- på det mest intressanta sätt som går att uppbåda. Det sägs saker som:

”Vi har bara syre för 4 personer, och vi är 5”.
”Vi har inte bränsle nog att klara återresan”
”Explosionen skadade de livsuppehållande systemen.”
”Både piloten och Autopiloten har hängt sig och vi är på väg in i solen, via en meteorsvärm, farligt nära ett svart hål, bredvid en neutronstjärna.”


Minneslapp inför rymdresan: Tag med reservdelar, packa extra syre. Glöm ej! Bootdiskett till datorn, ifall den får för sig att mörda besättningen. Instruktioner om hur man flyger.

En annan populär sak är:

”Någon måste ut och fixa det manuellt.”

Det brukar innebära självmordsuppdrag som, att starta en motor, medan man befinner sig inuti den, Hoppa in i reaktorn och starta om den med tänderna, använda sig själv som en levande sköld mot kosmiskt strålning, ge sig ut utan hjälm och manuellt ändra reglaget från 60 till 30 graders skonsam tvätt, hur som helst. Levnadsutsikter är = 0 Vi älskar hjältar som offrar sig i den vetenskapliga rymden.

Jag älskar rymden och jag älskar att vara där i tanken. Allt kan hända där. Allt vi åstadkommit är futtigt i jämförelse mot universum. Jag hoppas på fler filmer (läs: Bra filmer, inte fler som Sunshine… Gud bevare)

Nu måste jag, enligt intergalaktisk lag, skriva:

Live long and prosper


Tidigare krönikor

2008-06-10 (Ariel.X)
För helvete – 666

2008-02-22 (Ariel.X)
Rymden, den sista utposten…

2007-05-10 (Ariel.X)
Bad Movie Marathon

2007-02-19 (Ariel.X)
Star Wars – det måste nämnas…

2006-07-31 (Ariel.X)
Efter en fruktansvärd dag på jobbet...

2006-05-29 (Ariel.X)
Stereotyper, fundamentalister och Da Vinci.

2006-03-02 (Ariel.X)
Milda synonymer Batman!

2006-02-08 (Ariel.X)
Visa mig dina filmer så ska jag berätta vem du är

2005-09-06 (karajin)
Spelfilm igår och imorgon

2004-10-09 (Spyflugan)
Vart tog skrattet vägen?

2004-10-03 (karajin)
Skräck

2004-09-01 (Spyflugan)
I need a hero

2004-08-08 (Spyflugan)
Introduktion och brasklapp



Copyright 2002-2018 © www.hmdb.us